Att gå ner i vikt är en sak! Att leva ett hälsosamt liv är en annan. I bland går dessa hand i hand, detta betyder dock inte att det alltid är så. Många av oss är för runda kring magen och rumpan, om detta råder inget tvivel. Huruvida det är detta som är den enda orsaken till den tydligen minskande allmänhälsan är dock omdiskuterat och under stundom kontroversiellt forskat kring.

Så vad har paleolitisk kosthållning med saken att göra? I kontrast till vad många kanske tror är detta ingen bantningsmetod. Visst är det så att den som är överviktig smalnar av med denna typ av leverne på samma vis som den underviktige lägger på sig välbehövlig muskelmassa. Dessa effekter är dock sekundära bonusar som kommer till följd av att individen (i brist på bättre liknelse) så att säga blir bättre på att vara sig själv. Paleo handlar alltså om att aktivt leva på ett sätt som vi har goda anledningar till att tro är de mest ändamålsenliga och naturliga för den gemene människan.

Vill du bara gå ner i vikt ja då funkar vilken kaloribegränsande metod som helst. Problemet är bara att du nu istället skaffar dig nya och kanske flera problem. Vill det sig riktigt illa kanske du rent av förvärrar din situation. Låt mig förklara detta med ett exempel:

En individ, låt oss kalla honom för Bertil vill gå ner i vikt och bli mera hälsosam. Han ger sig i kast med en diet där man istället för att äta mat intar måltidsdrinkar. Dessa består till 50% av protein och till 50% av kolhydrater. Allt eftersom veckorna går minskar Bertils midjeomfång och vågen visar mindre och mindre vikt. Så långt är allt väl. Bertil tror på metoden och förutom en tilltagande håglöshet, återkommande huvudvärk och väderspänningar tycker han att det är OK. Vad Bertil inte vet är att han skulle fått exakt samma resultat med vilken annan diet som helst där det totala kaloriintaget varit lika lågt. Sanningen är att han lika väl skulle kunnat ätit en lite chokladkaka varje dag istället för alla drinkar, vilka i sanningens namn inte smakar äckligt men är långt i från goda.

Efter 20 veckor har Bertil gått ner 30 kilo i vikt och han ser strålande ut. Vår hjälte har nu ett nytt problem, han väger sig nästan varje dag. Ibland flera gånger per dag. Visar vågen någon dag en liten uppgång blir Bertil väldigt nedstämd. Han känner sig usel, som en värdelös dålig människa och när han ser sig själv i spegeln ser han fortfarande en fetknopp. Det råder ingen tvekan om att Bertil skaffat sig en ätsörning. Bertils fysiska övervikt har nu ersatts av ett psykologiskt problem och hans största fasa är nu hur han skall kunna återgå till ett normalt ätande utan att feta till sig igen. Bertil är nu deprimerad.

Bertil har kämpat hårt alla dessa veckor. Under stundom har det varit svårt. Ofta har han fått känslourladdningar, varit tvär och sur. Energinivåerna har varit alldeles för låga och han har helt enkelt inte orkat hålla humöret uppe. De närmaste familjemedlemmarna har i det närmaste tröttnat på Bertils mat-tjat och ständiga humörsvägningar. Hade det inte varit för den "coach" Bertil betalat dyra pengar skulle han i vanlig ordning fallit ur programmet för länge sedan. Att denna coach hållit Bertil på banan har enbart funkat därför att Bertil liksom majoriteten av oss är flockdjur som inte vill eller törs gå mot auktoriteten. Rädslan för att göra coachen arg eller besviken har skrämt Bertil mera än det högst påtagliga dåliga allmäntillstånd som han nu dragits med i flera veckor.

En dag svimmar Bertil. Inne på sjukhuset säger doktorn att hans tillstånd av avmagring liknar en cancerpatients. VA utropar Bertil förtvivlat HAR JAG CANCER? Nej, nej lugnar doktorn honom, Du lider av undernäring, uttorkning, en läckande tarm och allergier! Gör jag? säger Bertil hålögt. Ja, svarar doktorn rakt och påpekar att Bertil jobbat hårt de senaste veckorna för att göra allt sämre för sig själv. Bertil ser nu ännu mera frågande och hålögd ut.

Så här ligger det till säger doktorn, Du har ätit alldeles för lite kalorier för att kunna bygga och ersätta din metaboliska massa. Neuronerna i ditt nervsystem och din hjärna har inte fått de fettet de behövt för att fungera normalt. Detta har gjort dig mera eller mindre psykiskt sjuk, eller deprimerad om man så vill. Den låga energinivån har gjort att du blivit aggressiv och lättretlig. Bertil nickar instämmande. Vidare har den måltidsersättare du intagit fem gånger per dag i tjugo veckor bestått av mjölk och soja. Protein, fyller Bertil i. Ja, svarar doktorn, men inte proteiner som är av godo för dig. Mjölken blockerar upptaget av andra näringsämnen och är slembildande samtidigt som det försurar hela ditt system. Det ger dig också gaser och urkalkar ditt skelett. Men mjölk ska ju ge starka ben, flikar Bertil in. Doktorn tittar nu på Bertil med en allvarlig min, Nej Bertil träning ger starka ben - mjölk ger starka ben till kalvar. Soja är farligt för dig då det är allergiframkallande samtidigt som det gör så att din tarm inte längre kan hålla sig tät. Om vi ska tala klarspråk, säger doktorn och tittar Bertil djupt i ögonen, så är det så att skiten läcker ut i kroppen… det förstår du väl att det inte kan vara speciellt bra?