Paleo som livsstil! DEL 1
Att gå ner i vikt är en sak! Att leva ett hälsosamt liv är en annan. I
bland går dessa hand i hand, detta betyder dock inte att det alltid är
så. Många av oss är för runda kring magen och rumpan, om detta råder
inget tvivel. Huruvida det är detta som är den enda orsaken till den
tydligen minskande allmänhälsan är dock omdiskuterat och under stundom
kontroversiellt forskat kring.
Så vad har paleolitisk
kosthållning med saken att göra? I kontrast till vad många kanske tror
är detta ingen bantningsmetod. Visst är det så att den som är överviktig
smalnar av med denna typ av leverne på samma vis som den underviktige
lägger på sig välbehövlig muskelmassa. Dessa effekter är dock sekundära
bonusar som kommer till följd av att individen (i brist på bättre
liknelse) så att säga blir bättre på att vara sig själv. Paleo handlar
alltså om att aktivt leva på ett sätt som vi har goda anledningar till
att tro är de mest ändamålsenliga och naturliga för den gemene
människan.
Vill du bara gå ner i vikt ja då funkar vilken
kaloribegränsande metod som helst. Problemet är bara att du nu istället
skaffar dig nya och kanske flera problem. Vill det sig riktigt illa
kanske du rent av förvärrar din situation. Låt mig förklara detta med
ett exempel:
En individ, låt oss kalla honom för Bertil vill gå
ner i vikt och bli mera hälsosam. Han ger sig i kast med en diet där
man istället för att äta mat intar måltidsdrinkar. Dessa består till 50%
av protein och till 50% av kolhydrater. Allt eftersom veckorna går
minskar Bertils midjeomfång och vågen visar mindre och mindre vikt. Så
långt är allt väl. Bertil tror på metoden och förutom en tilltagande
håglöshet, återkommande huvudvärk och väderspänningar tycker han att det
är OK. Vad Bertil inte vet är att han skulle fått exakt samma resultat
med vilken annan diet som helst där det totala kaloriintaget varit lika
lågt. Sanningen är att han lika väl skulle kunnat ätit en lite
chokladkaka varje dag istället för alla drinkar, vilka i sanningens namn
inte smakar äckligt men är långt i från goda.
Efter 20 veckor
har Bertil gått ner 30 kilo i vikt och han ser strålande ut. Vår hjälte
har nu ett nytt problem, han väger sig nästan varje dag. Ibland flera
gånger per dag. Visar vågen någon dag en liten uppgång blir Bertil
väldigt nedstämd. Han känner sig usel, som en värdelös dålig människa
och när han ser sig själv i spegeln ser han fortfarande en fetknopp. Det
råder ingen tvekan om att Bertil skaffat sig en ätsörning. Bertils
fysiska övervikt har nu ersatts av ett psykologiskt problem och hans
största fasa är nu hur han skall kunna återgå till ett normalt ätande
utan att feta till sig igen. Bertil är nu deprimerad.
Bertil
har kämpat hårt alla dessa veckor. Under stundom har det varit svårt.
Ofta har han fått känslourladdningar, varit tvär och sur.
Energinivåerna har varit alldeles för låga och han har helt enkelt inte
orkat hålla humöret uppe. De närmaste familjemedlemmarna har i det
närmaste tröttnat på Bertils mat-tjat och ständiga humörsvägningar. Hade
det inte varit för den "coach" Bertil betalat dyra pengar skulle han i
vanlig ordning fallit ur programmet för länge sedan. Att denna coach
hållit Bertil på banan har enbart funkat därför att Bertil liksom
majoriteten av oss är flockdjur som inte vill eller törs gå mot
auktoriteten. Rädslan för att göra coachen arg eller besviken har skrämt
Bertil mera än det högst påtagliga dåliga allmäntillstånd som han nu
dragits med i flera veckor.
En dag svimmar Bertil. Inne på
sjukhuset säger doktorn att hans tillstånd av avmagring liknar en
cancerpatients. VA utropar Bertil förtvivlat HAR JAG CANCER? Nej, nej
lugnar doktorn honom, Du lider av undernäring, uttorkning, en läckande
tarm och allergier! Gör jag? säger Bertil hålögt. Ja, svarar doktorn
rakt och påpekar att Bertil jobbat hårt de senaste veckorna för att göra
allt sämre för sig själv. Bertil ser nu ännu mera frågande och hålögd
ut.
Så här ligger det till säger doktorn, Du har ätit alldeles
för lite kalorier för att kunna bygga och ersätta din metaboliska massa.
Neuronerna i ditt nervsystem och din hjärna har inte fått de fettet de
behövt för att fungera normalt. Detta har gjort dig mera eller mindre
psykiskt sjuk, eller deprimerad om man så vill. Den låga energinivån har
gjort att du blivit aggressiv och lättretlig. Bertil nickar
instämmande. Vidare har den måltidsersättare du intagit fem gånger per
dag i tjugo veckor bestått av mjölk och soja. Protein, fyller Bertil i.
Ja, svarar doktorn, men inte proteiner som är av godo för dig. Mjölken
blockerar upptaget av andra näringsämnen och är slembildande samtidigt
som det försurar hela ditt system. Det ger dig också gaser och urkalkar
ditt skelett. Men mjölk ska ju ge starka ben, flikar Bertil in. Doktorn
tittar nu på Bertil med en allvarlig min, Nej Bertil träning ger starka
ben - mjölk ger starka ben till kalvar. Soja är farligt för dig då det
är allergiframkallande samtidigt som det gör så att din tarm inte längre
kan hålla sig tät. Om vi ska tala klarspråk, säger doktorn och tittar
Bertil djupt i ögonen, så är det så att skiten läcker ut i kroppen… det
förstår du väl att det inte kan vara speciellt bra?
Föregående inlägg: Paleo som livsstil DEL 2
Nästa inlägg: 10 Tips till framgång och motivation.
0 kommentarer | Skriv en kommentar
Skriv en kommentar